Jag har varit fylld av energi hela dagen och varje gång jag tittar ut genom fönstret ler jag.

Jag röjde balkongen från snö och satte mig i solen och läste en bok...Vårkänslor...helt underbart!!! Jag njöt verkligen, livet känns fantastiskt!

Då inser jag hur mycket solen påverkar mig och jag kan inte låta bli att undra hur jag klarar mig hela vintrarna...ett mysterium...men det tänker jag inte lägga ner någon energi på nu, nu nalkas våren och nästa vinter känns långt, långt borta.

Jag ska snart åka till asien och thailand och fylla på mitt solförråd och min energi...lääängtar!

Soliga hälsningar,
Joanna

Ja, det är precis vad jag tänker göra idag och några veckor framåt!

Ikväll åker grillen fram...mmmm...älskar grillat!

I nästa vecka sätter jag mig på planet och åker tio timmar bort från detta vinterland. Jag åker till sandstränder, solsken och 35 gradig värme!

Å när jag kommer hem hoppas jag att våren äntligen börjat titta fram. Då ska jag plocka fram en bra bok och sätta mig på min balkong och läsa i solen!

Kan det blir bättre???   =)

Kram,
Joanna

Att min perfektionistsida dykt upp när det gäller studier och betyg har jag varit väl medveten om i många år, men att den även smyger sig in i många andra områden i mitt liv och styr och ställer var för mig en ny insikt. Denna insikt fick jag för några veckor sedan...Jag hoppade inte högt av lycka när jag fick denna insikt, men samtidigt inser jag hur värdefullt det är för min framtid att jag fått nys om detta beteende.

Jag har tänkt och trott att mina höga krav på mig själv, mina krav på perfektion, har påverkat mig positivt. Men jag har de senaste veckorna blivit medveten om att den påverkat mig precis tvärtom. Min perfektionistsida har fällt krokben på mig själv gång på gång och det utan att jag ens lagt märke till det.

När jag igår va i stan och strosade omkring på åhléns bokrea gick jag på en bok helt slumpmässigt som jag tog upp och började titta närmare på, den hette "good enough - Bli fri från din perfektionism". Den kom till mig helt rätt i tiden och jag började genast läsa baksidan och jag kände igen mig själv i hennes beskrivningar...läskigt bra. Jag insåg snabbt att den här boken måste jag ha...den här boken kan vara min räddning. Så jag köpte boken och det är jag redan väldigt glad för.

Längtade hela eftermiddagen på att få börja läsa och när jag väl kröp till sängs igårkväll satte jag genast igång. Jag har nu läst drygt femtio sidor och jag är redan övertygad om att denna bok tillsammans med hårt arbete kommer att generera positiva förändringar i mitt liv. Mitt mål är att kunna plocka in perfektionist i situationer då det behövs, men bara då och inte låta perfektionisten hålla mig i handen vart jag än går.

Nu är det stenhårt jobb som gäller för jag har bestämt mig!
Jag tänker inte vara den som hindrar mig själv från att vara framgångsrik!

Känner du igen dig? Då kan jag varmt rekommendera boken "good enough - Bli fri från din perfektionism" skriven av Elizabeth Gummesson

// Joanna

Jag hade otroligt höga förväntningar på "Fördjupningsutbildningen i att Attrahera Ett rikare liv" samtidigt som jag inte kunde föreställa mig hur den skulle kunna toppa "Grundutbildningen Ett rikare liv" som jag gick i höstas och som va helt fantastisk.

Helgens utbildning slog alla mina förväntningar med hästlängder. Jag har fått med mig så otroligt mycket värdefulla insikter och kunskaper som jag nu omvandlar till aktioner i mitt liv. Hur mycket jag än försöker att förmedla det jag fått med mig från helgen med ord så går det inte, det blir inte rättvist. Det enda jag kan säga är att om du inte gått den än, så gå den!!! Du kommer inte ångra dig.

Jag vill dela med mig av ett citat som jag fått med mig från kursen vars innebörd förändrar hela mitt framtida liv:

"Sluta leta efter den perfekta affären, gör den affären du är i till den perfekta"

För om jag hela tiden ska leta efter det perfekta så blir det inte mycket gjort och blir det inte mycket gjort så minskar sannolikheten för mig att nå mina mål i livet drastiskt. Citatet kan jag applicera på flera områden i mitt liv, allt från stora projekt som att välja arbete och relationer till mindre projekt som att välja aktiedepå och göra investeringar.

Så från och med idag så får jag mycket gjort genom att jag beslutar mig och agerar med lätthet och framförallt så har jag roligt när jag gör det!

Och dessutom så går det alltid att göra om, vilken befrielse! =)

Jag vill dessutom passa på att tacka Pia, Lennart, Charlie och alla deltagare som tillsammans såg till att utbildningen höll en otroligt hög nivå och gav extraordinära resultat, Tack!!!

Joanna

Visst låter det lockande, inspirerande och skapar nyfikenhet?! 

Imorgon börjar jag en utbildning med samma titel som detta inlägg. Namnet infriar höga förväntingar och det är precis vad jag har, kan knappt vänta på att få sätta igång!!! Jag kastar mig in med öppna sinnen och på söndag, sista dagen på utbildningen, får jag se vad jag har med mig hem. Vilka resultat jag fått och vilka resultat det jag fått ut av utbildningen kan generera i framtiden. Spännande! =)
Men det får jag återkomma med efter helgen!!!

Nu ska jag förbereda mig inför morgondagen; packa ner min insiktsbok, färgglada pennor, matlåda och frukt. Det behövs om jag ska orka hela dagen! =)

// Joanna

Många av oss sitter inne med olika idéer och drömmar. Hur kommer det sig att det för de flesta av oss aldrig blir mer än idéer och drömmar? Vad är det som stoppar oss från att förverkliga dem?

Pengar, vilja, tid, mod, drivkraft???

Jag har i alla fall bestämt mig för att inget ska hindra mig! Självklart kommer det att dyka upp hinder på vägen, men hinder är bara till för att ta sig förbi!!!!

Eller vad tycker du?

Vilken kväll! Kom nyligen hem från ett inspirationsmöte och är helt fascinerad av vad ett möte med rätt människor kan ge. Rummet vi satt i va helt fyllt av energi, idéerna bubblade och tiden flög iväg. Jag insåg, än en gång, vikten av att umgås med rätt människor i rätt miljö.

Vi är ett härligt gäng som gått Balansekonomiutbildningen "Ett rikare liv" tillsammans som nu träffas för att inspirera och inspireras av varandra. Dessa kvällar ger så mycket mer än jag någonsin kunnat föreställa mig så nu gäller det för oss i gruppen att skapa struktur kring våra möten så de verkligen blir av.

Tack för en underbar kväll, ser redan fram emot nästa möte!

Umgås du med rätt personer? Som ger och tar? Som inspirerar och låter sig inspireras?

// Joanna

För ungefär en vecka sen så insåg jag, mot min vilja, att jag misslyckats. Att jag misslyckats genom att jag inte gjort det som jag bestämt att jag ska göra och heller inte tyckt att det jag ska göra är så roligt och inspirerande som jag tidigare tyckt och därmed inte tagit ansvar för mina resultat. När jag insåg det kändes det som världen rasade samman för en stund, jag kände mig helt tom.  

Efter min insikt valde jag att stanna där en stund för att fundera på vad det var som inte fungerat. Jag hittade en del möjliga orsaker, men kände inte att jag nådde kärnan. Jag bestämde mig då för att börja med att städa, vilket jag ägnade mig åt hela förra veckan. Jag städade bort allt jag sagt jag ska göra men inte tidigare gjort, storstädade hemma, städade i garderoben, byrålådorna och i klädkammaren, ja, i sort sett överallt, inom alla områden i livet. Under städandet hann jag även med att fundera en hel del och kom då fram till tre viktiga orsaker tilll mitt misslyckande:
1) Brist på struktur
2) En aktionslista som inte är tillräckligt inspirerande
3) Jag sätter alldeles för höga krav på mig själv. Jag kräver perfektion av mig själv från dag 1 på många områden, vilket gör att en del saker känns mer jobbiga än roliga.

När jag vaknade i morse var jag full av energi! Jag vaknade i ett otroligt välstädat liv och dessutom så visste jag vad jag behöver jobba med för att inte gå in i samma fälla igen.

Jag har lärt mig något nytt och utvecklats och därmed vänt mitt misslyckande till ett lyckande. Så denna vecka har jag vigt till att bygga struktur, skapa en tokinspirerande aktionslista och jobba med att sänka kraven på mig själv.

Nu är det bara att dra på full gas igen!! Wohooo

Vi träffades på Salong F12 för att äta middag och för att få ett avslut på min tid jag jobbat hos min (fd) arbetsgivare. Jag drack ett gott rödvin och åt en gudomligt god oxrygg. Jag fick höra hur otroligt nöjda de varit med min arbetsinsats och önskade mig all lycka i framtiden, vilket alltid är lika roligt att få höra. De lämnade även över en liten box som vid första anblick såg ut som en smyckesask, men när jag öppnade det så låg där ett presentkort och inte vilket presentkort som helst. Presentkortet gällde för Zorbing för två personer...nu tänker ni antagligen "Va är Zorbing för nått?" så det ska jag berätta för er. Det är när man blir fastspänd inuti en stor plastboll och sen knuffas ner för en brant backe...du har säkert sett det någon gång på tv eller så. Det ska bli suuuuperroligt att testa, men måste erkänna att jag samtidigt är skitskraj. Men att besegra rädslan och kasta mig ner för backen kanske öppnar nya, oväntade, öppningar i mitt liv? Den som lever får se.

Men det bästa med kvällen va trots allt de sista avslutande orden från min chef...när vi kramades hejdå fick jag höra "Glöm inte att du är bäst". Å jag kan lova dig att dem orden kommer jag aldrig att glömma, de va många gånger bättre än både middag och presentkort.

Jag blir mycket positivt överraskad när jag tänker tillbaka på hösten. Historien började ju med att jag gick till min chef och argumenterade för löneförhöjning och en plan för min personliga utveckling och när jag väl hade fått igenom det så sa jag upp mig. Jag förväntade mig arga ord och miner, men jag möttes av förståelse och beundran för att jag står upp för mig själv och det hela avslutades med att jag fick höra de där orden som jag aldrig kommer att glömma. Vem hade vågat hoppas på en sådan avslutning?

Denna historia bevisar återigen att det lönar sig att Våga!

Oftast slår "det bästa möjliga resultatet" "det värsta möjliga resultatet" med hästlängder...så vad väntar du på? Vad har du att förlora?

I höstas gick jag balansekonomiutbildningen. Första dagen jag kom dit frågade min nyblivne balanspartner vad jag tyckte om mitt jobb som butikschef. Jag trivs och tycker det är bra svarade jag. Under kursens gång ändrades dock min uppfattning om mitt jobb. Det resulterade i att jag efter några veckor bokade möte med min chef. Berättade att jag inte var nöjd med varken min löneutveckling eller min personliga utveckling. Det var ett tufft samtal som inkluderade både svett och tårar och när det va över så va det bara att vänta på domen. Eftersom mitt företag nyligen blivit uppköpt av ett annat bolag hade ledningen lovat de nya ägarna att inte höja några löner under 2009 vilket självklart försvårade situationen.

Det kändes som tiden kröp fram, ni vet hur det känns när man väntar på något. Till slut kom domen vilken resulterade i att jag fick löneförhöjning och att vi gjorde upp en plan för min personliga utveckling. YES! Jag fick igenom det jag ville trots finanskris och uppköpt bolag.

Nu va det bara ett problem...det kändes inte bättre bara för att jag fått mer lön och en plan för min personliga utveckling. Jag insåg att det va ju inte det här jag ville jobba med. Jag ville ha större utmaningar, fler kollegor, testa nya yrken och branscher och fram för allt längta till varje måndag!! 

Så vilka alternativ hade jag då. Jag kunde självklart ge mig ut och leta efter ett nytt jobb och sen säga upp mig, men det kan ju ta lite tid och risken är att jag tar ett jobb som jag inte brinner för om jag har för bråttom och då sitter jag snart här igen.
Men jag kunde inte se någon annan lösning tills en person en dag frågade mig: Varför säger du inte bara upp dig? Jag blev först ställd och tänkte: Det kan man ju inte göra... Men blev ändå väldigt inspirerad. Jag kom hem och berättade för min sambo vad som hänt. Jag förväntade mig ett visst motstånd (för man går ju inte bara å säger upp sig...), men istället möttes jag av ett otroligt positivt stöd för mina funderingar. Sen gick jag hela helgen och funderade på vad jag skulle kunna göra med min tid om jag sa upp mig. Kreativiteteten flödade och jag kom på det ena efter det andra och till slut insåg jag att jag skulle kunna fylla min vardag och jag skulle hinna med mycket saker som jag länge funderat på att göra men inte gjort än.

Så jag bestämde mig för att säga upp mig, skrev en plan för allt jag skulle göra under min lediga tid och ett datum för när jag ska ha min nya sysselsättning(ar) färdig och det datumen är 31 Mars 2010.

Wow! Vilken känsla att bara säga upp sig, det va som att kasta sig ut ur ett flygplan utan fallskärm! Och nu när jag har kastat mig ut ur det här planet är det betydligt lättare att kasta mig ut från andra flygplan i andra områden i mitt liv, vilken i sig är en enorm seger!!!

Helgen bjöd på mer än jag förväntade mig...även om den inte började på bästa tänkbara sätt...

På fredagskvällen träffades alla vi svenskar som va på plats på en krog vid namn Havanna Club som visade sig ligga i en liten källarlokal. 
Jag va superhungrig eftersom det inte blivit någon lunch så jag dök genast ner i menyn och bläddrade mig igenom alla drinklistor för att slutligen hitta maten som erbjöds:
* Nacho chips
* Hamburgertallrik XXL
* Buffalo Wings
* Sallad.

Hm...kanske inte riktigt vad jag tänkt mig...men men...jag va hungrig så det blev en hamburgertallrik XXL, kändes som ett säkert kort.
Det visade sig snart att det endast var två arbetande på krogen, varav ingen kunde engelska, på drygt 40 hungriga engelsktalande gäster. Kaos uppstod!

Min hamburgertallrik dök upp efter bara! 45 minuter och det va den värsta hamburgertallriken jag någonsin sett, rena skämtet. Min första tanke var: Aldrig i livet att jag äter den där...men insåg snart att jag måste ha något att äta för att inte kollapsa och det lär inte dyka upp någon annan mat. Så det va bara att blunda och tugga.

Några i vårt sällskap fick vänta i över två timmar, ja du läste rätt två timmar, på maten...å deras mat såg inte mer aptitlig ut den...så jag kände mig trots allt som en vinnare! =)

Det va en helt galen kväll...men en sak kan jag säga att jag kommer inte att glömma den!

Lördagen, dagen med stort D, öppningskonvent med efterföljande middag och fest. Lokalen va fullproppad med människor från hela världen, skulle gissa på att vi åtminstone va 500 stycken på plats. 

Mitt under konvenetet så skulle alla kika under stolarna och se om vi hittade nått...alla dök ner och började rota...jag hittade en spelmarker...blev lite fundersam över om det va det de va ute efter...men jag knatade upp på scenen och fick då veta att  JAG VUNNIT EN iPHONE!!!

Efter konferensen väntade galamiddag med efterföljande fest. Träffade massa härliga människor och dansade till halv nio på morgonen och vid den tidpunkten hade jag så ont i fötterna att jag knappt kunde gå. Då va det bara att ta sig till hotellet packa väskan för att sen ge sig iväg till flygplatsen.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en rolig och intensiv  helg. Med mig hem har jag nya härliga kontakter, minnen för livet och en ny glänsande iphone!!!

// En nöjd Joanna

Imorgon bär det av till Frankfurt!

På lördag är det premiär för ett nytt community som jag investerat i.
I och med öppningen är det ett stort konvent i Tyskland i helgen dit det kommer massa framgångsrika människor från hela världen.

Jag känner knappt någon som ska med, så jag kommer att umgås med nya människor hela helgen vilket jag verkligen ser fram emot.

Hade jag däremot fått frågan för tre månader sen så hade jag nog tackat nej...jag hade antagligen inte vågat. Jag ska åka till flygplatsen med en tjej jag aldrig träffat, dela rum med en annan tjej som jag varken träffat eller pratat med tidigare och omges av nya människor hela helgen. Tidigare hade jag nog känt mig besvärad över en sån situation, men idag ser jag det bara som en stor möjlighet. Nu har jag alltså tagit steget och jag är övertygad om att det kommer att ge resultat...bra resultat!

Jag återkommer med rapport efter helgen!

Vad kommer du att kunna läsa om här?

Mina tankar och aktioner när det gäller att våga. Våga för att vinna, både i stort och i smått.

Att våga tänka annorlunda, i nya banor, tänja på gränserna, våga göra nya saker, utmana sig själv, prova nya smaker, kasta sig ut ur säkerhetszonen, våga ifrågasätta...ja listan kan göras lång...

Allt för att öka möjligheterna till att vinna...STORT...och samtidigt utvecklas som person.

Låter det spännande?